Ja då var man handikappad igen! I onsdags började jag känna av ljumsken/höften igen! Typ som foglossning fast det blir 100 gånger värre. Och med hundra gånger värre så menar jag att jag skriker rakt ut om jag ska sätta mig/ resa mig eller tar för stort steg. Och nu snackar vi steg på nån ynka cm åt gången! Jävla skit också :( inatt hade jag så ont att jag bad hjärtat att snälla hämta yxan och hugga av mig benet! Jag fick smärtstillande istället så jag kunde tillslut somna om. Jag gillar inte starka mediciner och vill aldrig ta några men inatt hade jag inget val. Nu gör det jävligt ont igen men hoppas att jag klarar mig från den där hemska "jag vill kapa benet" smärtan. Sist jag hade såhär så tror jag att det höll i sig ca 2 veckor max. Och JA jag har varit på sjukan men dom vet som vanligt inte vad det beror på. Man vet ju aldrig det kan ju ha med min foglossning att göra sen graviditeterna.

Igår sov meya hos farmor och farfar tillsammans med kusin Edvin :) dom hade haft jätte roligt <3 Idag så fyllde lilla kusin ebbe 1 år så vi var dit och grattade honom. Nu är man hemma och tycker synd om sig själv igen haha. Både jag och christian är som två pensionärer här hemma :p han har ju sitt diskbråck också.

Nu snarkar meya som en liten gris så dags att halta ner för trappen :p